Lyckas med häckningen
När man bestämmer sig för att sätta sina undulater i häck, bör man vara väl förberedd och påläst för att kunna genomföra en så ansvarsfull och bra häckning som möjligt.
För att hjälpa er en bit på vägen kommer jag härmed att berätta hur häckningen hemma hos mig går till. Jag ger naturligtvis inga garantier för att det är rätt eller fel och jag antar att alla uppfödare gör på sitt eget sätt som fungerar bäst för dem. 

Förberedelserna
Undulater är könsmogna tidigt men bör inte sättas i häck förrän de är runt året.
När man nu har bestämt sig för det par man vill sätta i häck är det viktigt att båda fåglarna är friska och i bra kondition. Jag brukar göra så att jag sätter paret som ska häcka tillsammans i en egen bur och därefter börjar jag med uppmatningen. 

Uppmatningen är mycket viktig
Det innebär att man under några veckors tid serverar fåglarna extra näringsrik och proteinrik föda. Grodda och blötlagda fröer, rivna morötter, grönsaker, hårdkokt ägg och vitaminer samt en fröblandning som innehåller minst 50 % kanariefrö.
Kalktillskott är extra viktigt under häckning och äggläggning. Jag ger mina fåglar ett preparat från Birdcare som heter Calcivet. Fåglarna ska dessutom ha fri tillgång till ett speciellt uppmatningsfoder/äggfoder som finns att köpa hos www.undulatshopen.se
Uppmatningen fortsätter man med under hela häckningsperioden. 

Nu är det dags!
Holken bör ha en ordentlig urgröpning i botten och fylld med kutterspån.
När fåglarna har fått sin holk så dröjer det inte många dagar innan honan nyfiket börjar inspektera holken. Med stor sannolikhet så kommer hon även envist att krafsa ut allt spån och jag brukar lika envist fylla på med nytt spån varje dag. Det brukar ge sig när äggen väl är kläckta, då har föräldrarna fullt upp med att mata istället. Spånet är viktigt i holken för att undvika att ungarna blir så kallade ”spretare”.
Det innebär att benen pekar rakt ut och det medför ett livslångt handikapp.

Efter ca 10 dagar märker man att honans spillning blir stor, blöt och vattning. Det är ett tecken på att det första ägget är på väg. När så det första ägget ligger i holken, börjar ruvningen nästan omedelbart. Under ruvningen ser man inte mycket av honan. Hon lämnar endast holken för att göra sina behov, äta, dricka och para sig med hanen som även matar honan i holköppningen. Det är inte ovanligt att även hanen vistas inne i holken med honan. Sedan kommer då ett ägg varannan dag och det vanligaste är att honan lägger mellan 4-6 ägg medan vissa honor kan lägga ännu fler. En av mina undulater lade en gång nio ägg varav alla var befruktade . 

Efter ett tag brukar man kunna se ganska tydligt vilka ägg som är befruktade. De obefruktade ser genomskinliga ut när man belyser dem med en lampa och de befruktade äggen är mörka och svagt blåaktiga. För gärna anteckning över de datum äggen läggs och när de kläcks.

En fågellampa är extra viktigt vid häckning eftersom UV-ljuset är nödvändigt för att fåglarna ska kunna bilda tillräckligt med D-Vitamin så att kroppen i sin tur kan ta upp ordentligt med kalk.

Äggen blir till ungar!
Undulaten ruvar i ca 18 dygn och sen hör man plötsligt det svaga, lilla pipet inifrån holken.
Ungen föds naken och med slutna ögon, liten som en tumnagel och ändå så full av liv.
Därefter kläcks ett ägg varannan dag och det är viktigt att göra dagliga bokontroller.
Jag brukar göra så att jag knackar lite lätt på holken för att förbereda honan om vad som ska hända. Oftast brukar hon då hoppa ut ur holken och jag får möjlighet att titta till de små liven.
Bokontroll är viktigt så man ser att alla ungar får tillräckligt med mat och att det inte finns en död unge i holken vilket tyvärr inte alls är ovanligt. När ungarna blivit lite större är det också viktigt att dagligen göra rent i holken genom att byta ut allt spån.
När ungarna är ca 7 dagar gamla ringmärker jag dem med fast fotring.
Efter ca 4 veckor ser man ungarna nyfiket kika ut i holköppningen och därefter dröjer det inte länge innan de lämnar holken. Vid sex veckors ålder är ungarna självständiga och redo att flytta hemifrån.

Till slut...
Det är otroligt spännande och fascinerande att få vara med om den lilla ungen som inom loppet av sex veckor växt upp till en fullvuxen undulat men samtidigt mycket jobb och mycket oro. Det är mycket som kan gå fel, komplikationer kan tillstöta och problem uppstå. Därför är det alltid bra att ha någon kunnig person att vända sig till.
Jag brukar alltid ha minst två par i häck samtidigt för skulle någon hona inte ge sina ungar tillräckligt med mat så är undulaterna fantastiska på att hjälpa till med att mata upp varandras ungar.
Häckningen är påfrestande för fåglarna och man bör därför låta ett undulatpar häcka max en gång per år. Däremot kan man låta de få två kullar efter varandra om båda fåglarna är i bra kondition och den första kullen löpt utan problem.

Det här är min historia och jag hoppas den kan ge er en inblick i häckningen och samtidigt lite råd och hjälp på vägen.