Den första kända hänvisningen till Ino mutationen var en artikel i (Den befjädrade World) 1879.
Inos saknar pigment och får därför inte några som helst
teckningar och ögonen är röda. Det finns två varianter: Lutino och Albino. Det är samma sort bara olika namn för gula eller vita undulater.
Lutinon är en helt gul undulat ur den gröna linjen. Det är alltså
egentligen en grön fågel som saknar färgpigment och blir därför gul . En vacker smörgul variant utan fjäderteckning, vita kindfläckar och röda rubin ögon. Ibland kan kroppen skimra i en svagt nyans av
grönt. Albinon är en helt vit fågel ur den blåa linjen (en blå eller grå fågel utan färgpigment) även den saknar fjäderteckning har röda ögon och hanen har lila/rosa vaxhud. Kroppen kan
skimra i en svagt blå nyans.
Det är spännande att häcka med Inos eftersom man inte kan se vilka anlag de bär på om man inte känner till dess bakgrund. När man odlar Inos vill man få fram en så
ren och djup färg som möjligt. På Albino får man det genom att använda gråa undulater.
Ino genen har könsbunden ärftlighet, detta innebär att enbart hanar kan bära genen dolt (splits) men inte honor,
har de anlaget så uppvisar de det.